omvedveten kärlek


Solen lyser genom till bruna kortklippta hår.

Vi sitter så nära att ditt ben snuddar mitt lår.

Små regndroppar faller, men det spelar ingen roll.

I gräset sitter vi och tittar på några vänner som sparkar boll.

Sanningen är att på dig tittar jag betydligt mer.

Undrar om du ens ser.

Att jag inte kan slita min blick från dig.

Och ständigt funderar om vad du tycker om mig.

Hur vackert ditt leende är i profil.

Att bara för att träffa dig skulle jag vandra tusentals mil.

En pirrad tanke att jag bara skulle kunna ta tag i din hand.

Så att du och jag skulle förenas i ett kärlekens band.

Andas in din doft, omslutas i din famn.

Tillsammans skulle vi ro i land i en främmande hamn.

En hamn där du och jag är vi som jag alltid drömt.

En dröm jag i mitt hjärta för dig noga har gömt.

Hur mycket jag älskar dig är ingen hemlighet.

Det är nog bara du som inte riktigt vet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0